Sommar

Tjugo grader ute och en strålande sol. Jag sitter på altanen och blickar ut över buskar och blommor; Jasmin, Hassel, Syrén, Hortensia. Juni månad är ett vackert lager av förhoppningar, men innebär också krav på att under den kommande semestern leverera upplevelser, vila och gemenskap. Jag älskar sommaren, men är också ängslig inför den. Mina rutiner ruckas på och även om det är underbart att få tillbringa en massa tid med familj och vänner finns det ett litet stilla kaos som äter sig in och får kroppen att darra. Min ångest besegras allra bäst med inrutade dagar och fötterna stadigt på vardagens jord och det är en utmaning att få sommar och semester att handla om just det.

Jag känner rädslan blandas med mitt blaskiga kaffe samtidigt som molnen flockar sig från väster. Jag försöker att andas i fyrkant, förankrar mig på jorden och anstränger mig för att låta ångesten lyfta bort ur kroppen upp mot himlen. Det fungerar för en gångs skull riktigt bra och jag lyckas se med glädje på det som väntar, den tid jag ska få tillbringa med mina barn och min fru. 

Trädgården talar till mig.

Visst fan är det vackert ändå!

Förra veckan lärde sig min son att cykla. Det fanns något magiskt över det, när han helt plötsligt bad mig släppa honom och han trampade iväg på alldeles egen hand. Att kunna cykla... Jag antar att det är det jag åter behöver lära mig efter tre års sjukskrivning. Lagom till att sommaren nu börjat ska jag idag på ett första möte på den plats där jag ska arbetsträna. Det handlar om mer än att börja arbeta igen – det är också den stora uppgiften att våga vara i en frisk miljö och ett socialt sammanhang där annat än sjukdom upptar samtalen, uppgifterna och vardagen. Att våga vara frisk igen. Det kräver mod, men det har jag också byggt upp. Jag är redo.

Jag lutar mig bakom i solstolen på altanen. Luften runt mig blir ljummare hela tiden. Solen meddelar att allting kommer att ordna sig – att semestern kommer att bli vilsam och att arbetet – som faktiskt bara är just ett arbete – kommer att fungera på det sätt som det är tänkt. Jag tar en klunk av kaffet. Blaskigt måhända, men det duger. Molnen rör sig bortåt. Det doftar av sommar.

Jag andas och finns.