Dagens dikt II

Genom

Jag har en svagblå hinna kring kroppen
en sliten väv som punkteras av ord
Om du kastar dig mot mig,
hela du i en mosande rörelse,
och vågar använda språket, svär fitta – kuk – jävlar i helvete -
går mina vävtrådar isär
och öppnar hål som aldrig lagas
Höj blicken och titta riktigt noga
så ser du delar av den livlösa hinnan stiga mot himlen
i samma takt som min nakna kropp sjunker till marken

Vad du än gör finns det ingenting att förlåta
Det finns inga hål som kunde undvikits
och inget hat som var meningslöst eller orimligt
Jag har förtjänat dig
då nu och alltid

Vinden flyger genom krossade fönster
och försöker suga bort krutresterna
Det som finns kvar

är den för evigt rullande tiden
och huden,
den vackra huden,
av människoärr och fläckar utan skydd.