Du väljer
I vår stora soffa sover du, armarna sträckta uppåt och benen lätt böjda.
Nappen rör sig in och ut, ut och in, och jag avundas din lugna puls.
Jag tvingas till ständig rörelse, och trägolvet sliter sprickor i mina fotsulor.
Alla dina saker, dina färger, skräpar på golvet och måste samlas upp.
Min blick på dig.
Din stillhet är öronbedövande, dina andetag är åska.
Att jag aldrig ska lämna dig, att vår beständighet är det enda valet, får mig att drömma tillbaka till dagar jag tilläts skapa själv.
Vem har gett dig rätten att låsa mig i den här tillvaron?
Jag. Jag gav dig rätten. Och på en sekund rutade du in det som är mitt i det som är ditt.
Ska jag älska det? Jag ska älska det.
Du böjer ned ena armen, kliar dig hårt på kinden.
Vi känner nog lika du och jag. Att livet kan sticka till ibland.
Låt oss vakna, vara, sova och vakna igen. Låt mig bli din följeslagare.
Du har valet jag saknar.
Om du öppnar ögonen nu bryts texten mitt itu. Åskan övergår i regn.
När solen sedan bryter igenom molnen och regnbågen lyfter, är vi redan någon annanstans, vid ett matbord, ett skötbord, en vagn.
Och alla mina ogörliga val är samlade i min själviska förhoppning
att du aldrig någonsin ska gå din egen väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar